Älska DIGKärlek, kärlek, kärlek….ju mer du jagar den desto mindre har du den. Varför är det så tro? Kan det vara så att du har börjat med att leta efter kärlek på fel ställe?Skulle det kunna vara så att du hoppade till steg två utan att ens vara medveten om att det finns ett första steg? Kan det möjligen vara så att om du inte tar stegen i rätt ordning så snubblar du tillslut?
Nyckeln till sann lycka enligt mig är att först och främst hitta kärleken i dig själv till dig själv. Att leta efter kärlek någon annanstans först leder dig bara vilse. När du väl har kommit dit och känt fullt ut vilken fantastiskt underbar vacker varelse du är,då kan du dela din kärlek med någon annan lika hel.Men det är jätteviktigt att alltid börja med dig själv.
Hur kommer du dit då? Varför är det så otroligt svårt att ge kärlek till dig själv? Om du börjar inifrån och läker dina inre barn, -så kommer hela du att se och kännas lika perfekt för dig-som du gjorde för dom runtomkring dig den dan du föddes. Villkorslös kärlek till allt som är du. Du är fortfarande perfekt.Det har inte förändrats. Det enda som har ändrats är din egen syn på dig själv pga blockar och för att den blivit förvriden av ditt Ego så SLUTA LYSSNA PÅ DET! Jag tycker att det är så sorgligt när människor säger att; ”Ingen är perfekt” för i min värld är
Kom till den insikten istället! Vi är alla perfekta på vårt alldeles egna sätt precis som vi är.Vi är bara olika för att vi är här av olika anledningar för att uppleva olika saker av olika anledningar. Med dom galna idealen som finns idag om hur vi ska se ut, så spär det bara på psykosen ännu mer å säga att ingen är perfekt! Det får folk bara att jaga det ännu mer i tron om att dom inte redan är det å så mår dom dåligt över det. Perfekt för dig är garanterat inte perfekt för mig för att vi är alla olika, så sluta att jämföra dig med andra. Ingen annan i världen har det du har, så försök att se din egen inre storhet istället för att jaga andras. Du kommer aldrig fånga den för du kan aldrig vara någon annan än den du faktiskt är.
Jag började min förändring genom att se tillbaka på mitt liv, för att hitta det exakta ögonblicket då jag förlorade mig själv som min egen bästa vän och blev min värsta fiende istället. Jag insåg tillslut att det var i det ögonblicket någon annan valdes istället för mig mitt framför näsan på mig. Jag var så nära att få det jag trodde jag ville ha och så helt plötsligt var det bara borta.Det var i exakt det ögonblicket jag för första gången kände känslan av att inte vara tillräcklig. Det var då jag fick min första blockering, som jag kan minnas i alla fall.
Även fast jag hade gjort allting ”rätt” så ”vann” jag inte, och det var början till min galet långa resa av att aldrig känna mig tillräcklig. Det kändes så tydligt då. Jag hade gjort mitt absolut bästa och ändå valdes inte jag. Det måste ju betyda att vad jag än är, så är jag inte tillräcklig.Jag såg inte Livet ur det perspektivet jag gör nu att allt händer av en anledning och att det som hände var för mitt högsta bästa.Den upplevelsen satte igång en enorm våg av dåliga tankar och känslor inom mig. Jag lyssnade helhjärtat på rösten i mitt huvud som från den dagen talade om för mig att jag inte var tillräcklig.
Det är vad mitt ego gjorde mot mig, och jag gissar att det någon gång gjort detsamma mot dig.Det var inte en rolig värld att leva i, så mycket kan jag säga. Enda gången jag kände mig tillräcklig var när jag hällde i mig en massa alkohol eller piller. Hur sorgligt är inte det?! Konstgjort självförtroende i pulver, tablett eller flytande form. Men lika mycket som jag ”älskade” mig själv när jag var helt väck, lika mycket om inte mer hatade jag mig själv dagen efter. Det var ett hemskt sätt att leva på, och det ledde till att jag så småningom började förakta mig själv.
I ca 25 års tid levde jag i upplevelsen att jag aldrig räckte till. Det var ju där mitt fokus låg så det var den världen jag skapade för mig själv-Världen av att aldrig vara tillräcklig. Jag har tappat räkningen på hur många, många, MÅNGA gånger jag har snubblat på mållinjen. Det har varit samma visa varje gång fram tills för 9 år sen när jag äntligen hittade hem.
Nu ser jag allting på ett helt annat sätt inklusive mig själv.Jag vet att jag fortfarande lever i samma värld, men det känns som ett helt annat Universum. Jag ser det vackra i allt, inklusive i mig själv. Nu är jag mitt sanna jag, den jag alltid velat vara, och jag fanns inom mig hela tiden, jag visste bara inte att det var där jag skulle leta.
En annan underbar sak med att göra dom här förändringarna är att när du kommer till en viss punkt så finns ditt gamla jag inte kvar längre. Det är helt bortsuddat och du är fri att leva ditt liv precis som det är meningen.
Jag har valt att förändra mitt liv från att leva i den falska föreställningen att jag är ett offer för omständigheterna till att ta ansvar för mitt eget skapande av mitt liv. Det har ändrat allt för mig, och det enda jag gjort är att byta perspektiv. Jag tackar mig själv för det varje dag och för första gången på alldeles för länge ger jag KÄRLEK till MIG. Det är min största förändring.
