Älska DIG

Kärlek, kärlek, kärlek….ju mer du jagar den desto mindre har du den. Varför är det så tro? Kan det vara så att du har börjat med att leta efter kärlek på fel ställe?

 

Skulle det kunna vara så att du hoppade till steg två utan att ens vara medveten om att det finns ett första steg? Kan det möjligen vara så att om du inte tar stegen i rätt ordning så snubblar du tillslut?

 

Hur har det funkat för dig hittills?

 

Nyckeln till sann lycka i min värld är att först och främst hitta kärleken inom dig själv. Att leta efter kärlek någon annastans först leder dig bara vilse.

 

Det absolut viktigaste tycker jag är att finna kärlek inom dig själv till dig själv. Har du inte det spelar ingenting annat någon roll. När du väl har kommit dit och känt fullt ut vilken fantastiskt vacker underbar varelse du är, först då är du redo att dela din kärlek med någon annan lika hel.

 

Det börjar alltid med dig själv, för om du inte älskar dig själv och är tom inuti har du bara tomhet att ge till någon annan. Det är därför så många par går skilda vägar tillslut, för dom var aldrig hela till att börja med och efter nyhetens behag lagt sig så visar det sig väldigt snart.

 

Två trasiga kan aldrig bli en hel.

 

Hur kommer du dit då? Varför är det så otroligt svårt att ge kärlek till dig själv? Varför är du så hård mot dig själv? Du är det ju inte mot någon annan, så vad har du för vinst i att plåga dig själv?

 

Varför känns behovet så stort att skaffa silicon, löshår, lösögonfransar, lösnaglar, utfyllnad i läpparna, ändra näsan, rumpan, magen, låren, ändra ögonfärg, hårfärg, hudfärg etc etc etc.

 

Varför är det så idag?!

 

Jag har själv lagt in silicon. Jag la in det efter att min dotter föddes när jag var 21 för att jag levde i illusionen att jag på så sätt skulle stå ut med att se min egen spegelbild. Trodde jag! Det förändrade ingenting.

 

Jag var ju fortfarande samma person inuti, så försöket att förändra mig utanpå förändrade ingenting inuti och inte heller sättet jag såg på mig själv. Jag hittade bara fler fel efter det och hakade upp mig på dom. Det enda som förändrades i slutändan var att min redan låga självkänsla blev ännu lägre.

 

Det jag skulle ha gjort är att känna efter vad som var i obalans inuti mig och balanserat det så att jag kunde se på mig själv igen med samma kärleksfulla ögon som mina föräldrar gjorde den dagen jag föddes. Dom tycker att jag är helt perfekt.

 

Det har inte förändrats.

 

Jag är fortfarande perfekt, det enda som hade ändrats då var min egen syn på mig själv. Den hade blivit förvriden av mitt ego.

 

Jag tycker att det är så sorgligt när människor säger att ”ingen är perfekt”. VI ÄR ALLA PERFEKTA. Kom till den insikten istället. Vi är alla perfekta precis exakt som vi är.

 

Med dom galna idealen vi har idag om hur vi ska se ut, så spär det bara på psykosen ännu mer att säga att ingen är perfekt. Det får folk bara att jaga det ännu mer. Perfekt för dig är garanterat inte perfekt för mig därför att vi är alla unika, så sluta att jämföra dig med andra.

 

Se det vackra och unika i dig. Ingen annan i världen har det du har, så försök att se din egen inre storhet istället för att jaga andras. Du kommer aldrig komma ifatt för du kan aldrig vara någon annan än den du faktiskt är.

 

Vi är alla underbart vackra varelser. Var stolt över DIG.

 

 

Tysta egot för det finns inte en själ på den här jorden som på riktigt kan känna sig själv och hitta inre frid med den där galningen tjattrandes där uppe!

 

Jag började min förändring genom att se tillbaka på mitt liv, för att hitta det exakta ögonblicket då jag förlorade mig själv som min egen bästa vän och blev min värsta fiende istället.

 

Jag insåg tillslut att det var i det ögonblicket någon annan valdes istället för mig mitt framför näsan på mig. Jag var så nära att få det jag trodde jag ville ha och så helt plötsligt var det bara borta.

 

Det var i exakt det ögonblicket jag för första gången kände känslan av att inte vara tillräcklig. Det var då jag fick min första blockering, som jag kan minnas i alla fall.

 

Även fast jag hade gjort allting ”rätt” så ”vann” jag inte, och det var början till min galet långa resa av att hata mig själv varje dag. Det kändes så tydligt då. Jag hade gjort mitt absolut bästa och ändå valdes inte jag. Det måste ju betyda att vad jag än är, så är jag inte tillräcklig.

 

Jag såg inte Livet ur det perspektivet jag gör nu att allt händer av en anledning, eller att jag i det läget skulle tagit ett steg tillbaka och sett hur jag behandlade mig själv och därmed få en insikt i varför det hände.

 

Den upplevelsen satte igång en enorm våg av dåliga tankar och känslor inom mig, och eftersom att jag inte var medveten om blockeringen som satt sig i mig, så misstog jag mig själv för att fortfarande vara samma jag.

 

Jag lyssnade helhjärtat på rösten i mitt huvud som från den dagen talade om för mig att jag inte var tillräckligt söt , snygg, smal , rolig, intressant etc. Jag trodde verkligen att det var jag, och den fick mig att må sämre och sämre för varje dag som gick.

 

Det är vad mitt ego gjorde för mig,och jag gissar att det någon gång gjort detsamma för dig.

 

Det var inte en rolig värld att leva i, så mycket kan jag säga. Enda gången jag kände mig tillräcklig var när jag hällde i mig en massa alkohol eller piller. Hur sorgligt är inte det?!

 

Konstgjort självförtroende i pulver, tablett eller flytande form.  Men lika mycket som jag ”älskade” mig själv när jag var helt väck, lika mycket om inte mer hatade jag mig själv dagen efter. Det var ett hemskt sätt att leva på, och det ledde till att jag så småningom började förakta mig själv.

 

På den nivån befann jag mig alltså då, vilket resulterade i att jag i ca 25 års tid levde i upplevelsen att jag aldrig räckte till. Det var ju där mitt fokus låg så det var den världen jag skapade för mig själv

 

Världen av att aldrig vara tillräcklig.

 

Jag har tappat räkningen på hur många, många, MÅNGA gånger jag har kommit tvåa. Det har varit samma visa varje gång fram tills för några år sen när jag äntligen hittade hem.

 

Allting kändes så overkligt och på en helt annan nivå. Det kändes som att jag flög! Jag räckte äntligen till, å ju mer mig själv jag var desto mer kärlek fick jag! Det är den mest intensiva, passionerade, renaste kärlek jag någonsin upplevt.

 

Den överskred alla jordiska lagar och gränser, och jag kände mig för första gången riktigt levande. Det vände allting jag trodde mig veta om hur kärlek kändes upp och ner, ut och in och bak och fram.

 

Allting vi gjorde kändes som första gången. Mina ord var hans tankar, mina känslor var hans ord. Exakt lika mycket, total balans. Yin och Yang.

 

Villkorslös kärlek. Den enda sanna kärleken.

 

Han såg MIG för den jag verkligen är och älskade MIG. Det är den enda mig jag någonsin vill vara för det är ju den jag verkligen är.

 

Han hjälpte mig att hitta min förlorade kärlek till mig själv och jag var inte ens medveten om att den var borta. Han hjälpte mig att se det han såg när han tittade på mig, och att älska det.

 

Att titta på honom var som att titta mig i spegeln. Vi speglade vår egna totala brist av att älska oss själva mellan varann.

 

Jag har insett nu att det som hände då var nödvändigt för att jag skulle komma dit jag är idag. Nu ser jag allting på ett helt annat sätt inklusive mig själv.

 

Jag vet att jag fortfarande lever på samma jord, men det är en helt ny värld! Jag ser det vackra i allt, inklusive i mig själv.

 

Nu är jag mitt sanna jag, den jag alltid velat vara, och jag fanns här hela tiden jag bara såg det inte förräns nu. Jag visste inte att det var inom mig själv jag skulle leta, och inte i andra människor som jag hittils gjort.

 

Hela den magiska upplevelsen förändrade mig och allt som är jag precis exakt så som det var meningen att den skulle göra. Den satte stop för mitt gamla negativa sätt att se och uppleva Livet och mig själv.

 

Nu lever jag i min riktiga värld, precis som den ska vara. Det finns inga gränser för hur underbar en dag kan va nu när jag är mitt sanna jag!

 

Vad som just då såg ut att vara någonting ”dåligt” är det bästa som nånsin hänt mig och jag är evigt tacksam för det. Jag har hittat ljuset i mörkret och efter att ha sett en större del av bilden så förstår jag nu att det som hände var meningen.

 

Jag skapar för fullt det liv jag vill ha och jag försöker att vara närvarande hela tiden. Att hitta till känslan att älska dig själv fullt ut är en helt fantastisk förändring för den låter dig lära känna dig själv som ditt sanna jag vilket öppnar dörrar till att leva dina drömmar fullt ut varje dag.

 

En annan underbar sak med att göra dom här förändringarna är att när du kommer till en viss punkt så finns ditt gamla jag inte kvar längre. Det är helt bortsuddat och du är fri att leva ditt liv precis som det är meningen.

 

Du är den viktigaste personen i ditt liv, kom ihåg det och våga tro på dig själv.

 

Jag har valt att förändra mitt liv från att leva i den falska föreställningen att jag är ett offer för omständigheterna till att ta ansvar för mitt eget skapande av mitt liv.

 

Det har ändrat allt för mig, och det enda jag egentligen gjort är att byta perspektiv. Jag tackar mig själv för det varje dag och för första gången på alldeles för länge ger jag KÄRLEK till MIG. Det är min största förändring.